![]()
Det råder ständig förtvivlan i Thomas Bernhards (1931–1989) romaner. Å ena sidan förtvivlan över mänsklighetens avskyvärdhet och den österrikiska statens människofientlighet i synnerhet. Å andra sidan över språkets oförmåga att framställa sanning, ja, att alla försök till klarhet leder till misslyckande. Eftersom Bernhards rytmiska stil och hat mot Österrike är så utmärkande framställs han lätt …
Fortsätt läsa Bernhards språkliga förtvivlan →